| 1. |
Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida, medan stjärnorna vandra och nätterna gå. Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida, den käraste, den käraste med ögon blå. |
I am waiting by my bonfire while the hours pass, while the stars wander and the nights pass by. I am waiting for a woman from far away, the dearest, the dearest with blue eyes. 2.
|
Jag tänkte mig en vandrande | snöhöljd blomma och drömde om ett skälvande, gäckande skratt, jag trodde jag såg den mest älskade komma genom skogen, över hedarna en snötung natt.
I imagined a wandering, | snow-covered flower and dreamed of a trembling elusive laugh. I thought I saw my beloved coming through the woods, over the moors on a snowy night. 3.
|
Glatt ville jag min drömda på händerna bära | genom snåren dit bort där min koja står, och höja ett jublande rop mot den kära: "Välkommen du som väntats i ensamma år."
Gladly would I carry my dream girl in my hands, | through the brushes over to where my cabin is, and raise a jubilant cry toward my dear, "Welcome you who has been expected for lonesome years." 4.
|
Jag väntar vid min mila | medan timmarna lida medan skogarna sjunga och skyarna gå. Jag väntar på en vandrande från färdvägar vida -- den käraste, den käraste med ögon blå.
I am waiting by my charcoal kiln | while the hours pass, while the woods sing and the clouds drift. I am waiting for a wandering woman from far away -- the dearest, the dearest with blue eyes. |